Lite uppdatering kring 3D-printern här hemma. Försäljningen går bra och det är riktigt roligt att det finns ett intresse för delarna jag printar. Framför allt har det blivit reservdelar till kaffemaskiner och biltillbehör.
På bilden ser ni transportavdelningen med paket på pakethållaren, redo för en tur till ombudet. Ingen leasingbil behövs i den här verksamheten än så länge. Cykeln är en militäryckel m104 från 1960.
Det som började som ett intresse har alltså blivit en liten sidoinkomst. Jag gillar att kunna tillverka något hemma som någon annan faktiskt har användning för. Saknas ett lock till en kaffebryggare som fungerar i övrigt så är det ju trevligt att kunna komplettera den.
Sedan har det varit mer jobb än att bara trycka på print och vänta på pengarna. Har lagt en del tid på att testa material och inställningar för att få till ytan och utskrifterna. Ibland blir det bra och ibland får man göra om. Man lär sig en del längs vägen, även om tålamodet får sig ett litet test ibland :)
Det ska också packas, svaras på frågor och lämnas paket. Någon helt passiv inkomst är det således inte. Men det passar ganska bra som ett litet projekt vid sidan av jobbet.
Det blir inga jättesummor per del. Material, emballage, avgifter och misslyckade utskrifter ska räknas bort innan man vet vad som faktiskt blir kvar. Sedan har ju själva skrivaren kostat pengar också. Men när det kommer fler beställningar blir det ändå ett tillskott, och framför allt är det roligt att se att det fungerar.
Jag har tidigare skrivit om att jag inte behöver jaga mer pengar egentligen. Det gäller fortfarande, men det här tycker jag är kul. Att fundera ut vad som går att tillverka, testa och sedan få det sålt är något annat än att bara jobba fler timmar på vanliga jobbet.
Nu får det fortsätta i lagom takt. Förhoppningsvis dyker det upp fler idéer på användbara reservdelar framöver. Printern får jobba och militärcykel får sköta leveranserna till närmaste Instabox.



